Jag har flugfiskat i många år, inte som en passion, utan mer som ett komplement till vanligt fiske. Det är först på senare år som jag ägnat mig enbart åt flugfiske, när jag fiskar.
Vi har under några år varit ett gäng killar som åker till Tännäs en gång per år och fiskar. Vi är inga entusiaster, mer hängivna amatörer, någonstans mitt i, på en skala ett till fem.
Vi varvar fisket med surströmming, raggmunk/fläsk, sillafton och kaffe med mörk rom (till frukost), en whisky till kvällen. Det är grabbigt, men jäkligt kul. Varje år åker vi in till Funäsdalen och äter våfflor med grädde och sylt :-), det är inte lika grabbigt, men mycket gott.

Vi är inga prylsnobbar, snarare tvärtom. Enkelt, men med harmoni i grejorna. Jag tror jag är mest snobbig med ett Winstonspö, klass 3. Vi har upptäckt att fiske är en upplevelse och en gemenskap, inte en prylbod.

I våras köpte jag en byggsats till ett flugspö från Capricorn.se i Borlänge. Det var intressant, att bygga alltså. Spöt är klart och fisket väntar. Himla trevlig kille den där Lasse på Capricorn. Bra service och snabb i svaren när man hade problem med bygget. Till hösten ska jag gå upp ett par snäpp och bygga ett litet mer påkostat spö. Finns några intressanta länkar på nätet för spöbyggaren. Två av dem som jag tittat på är Spöbyggnad - Edgeflyfishing.com och The RodPlace - Bo Wessmans spöbyggnadskurs på nätet

I höstas -02, sista helgen i September, var jag tillsammans med min gode vän Östen Bergström uppe i Tännäs och fiskade. Vi hade bokat in oss på "Urgåsen - Country Club and Spa" (Östen så klart). Ja, det heter Nättan - Skog & Fritid egentligen, men Östens idé lockar mer till skratt. Vilken helg, vilket fiske. Vi bodde i en stuga utan el, med enbart fotogenlampor. Värmde kåken med vedkamin. Härligt. På dagarna fiskade vi i Tännån. På kvällarna spelade vi kort, drack whisky och käkade nötter (som vi också spelade om - jag vann). På mornarna väckte jag Östen med säckpipan. Inte ett öga var torrt. Det var också grabbigt. Vi tog 65 Harrar på tre dagar!!! Vi behöll sex stycken, är man sportfiskare så är man.

Östen är en så´n där människa som inte är rädd för att prova när det gäller flugfiske. Han kan binda en fluga som vi andra bara suckar åt (ja, ibland så ler vi lite föraktfullt bakom ryggen på honom). En entomolog skulle gråta åt hans kreationer. Men han bryr sig inte. Han testar, går det så går det, tänker han. Ofta gör det det.  Ibland gör dialekten sig påmind. Då låter han så trovärdig. Kommer ihåg det där året då vi hade fått Harr och Öring. En del hade vi rökt, några hade vi förvällt. Då visade Östen hur man suger ut ett öring-öga. Vi andra svalde ett par gånger, men bet skammen av fattigvården och sög. Vi vet fortfarande inte om han drev med oss. Han är från Söderhamn från början.

Jag har lärt mig att binda flugor. Köpte hela "kitet", men blir nog aldrig någon flugbindare av rang. Men jag hittade en duktig kille på nätet. Bra flugor till bra priser. Tyvärr hittar jag inte länken, men när jag gör det så lägger jag in den här.

Som ni ser, flugfiske är en fantastisk upplevelse. Livskvalitet rakt igenom. Vare sig man står i vattnet och lägger ut flugan mitt i vaket eller sitter på utedasset med öppen dörr och tittar på  solen som är på väg upp över bergen, dimman lättar och höstlöven speglar i vattnet nedanför. Eller sitter i stugan och ljuger, lätt tillbakalutade med magarna stinna av raggmunk och fläsk och en whisky i handen.

Det finns ett uttryck som fastnat i mitt huvud. Det är från filmen Braveheart, när Wallace inför sin avrättning säger "alla ska vi dö, men det är inte alla som levt". I det livet tycker jag att flugfiske har sin givna plats.