Neist Point, ett av våra favoritställen på Skye, fyrtornet till höger
Hej på er allihop,
Äventyret har börjat, vi har nu tillbringat vår första vecka i
Skottland. En vecka som innehållit mycket sol, konstigt nog. Läste i en bok om Skye att det regnar dubbelt
så mycket här jämfört med Edinburgh, och det regnar skapligt i Edinburgh.
Första veckan är väl en så´n där acklimatiseringsvecka, man är väl mest som en
turist. Skillnaden är väl att vi har köpt på oss lite husgeråd och mat. Vi har
möblerat om och varit lite praktiska. Vi bor mycket bra, över förväntan, i en liten ombyggd stenlada,
Roskhill Barn. Utsikt mot Atlanten från vardagsrumsfönstret,
en härlig approach till de branta klipporna vi också kan se,
varje morgon, varje dag.
Och ni som vet vad McCleods Table är, det ligger till höger utanför vårt vardagsrumsfönster, vi ser det också, när inte molnen täcker det.
Eftersom vi inte har något bredband eller mobiltelefonmottagning är lugnet stort. Vi får ta oss ca 200 – 300 m från huset om vi ska ringa. Men man vänjer sig, fort. Och när der är mörkt ute, då är det mörkt.
Vi bor i en liten grupp av fem hus, varav tre (med vårt) är bebodda, för tillfället i alla fall. Byn Roskhill ligger ett par hundra meter härifrån. När man är ute på sina promenader så hejar folk. Trevligt. Man tror nästan man är en ”local”.
Resan hit var ett äventyr i sig. Vi åkte ju över Norge, till
Bergen. Vilket fantastiskt land, ffa när det gäller naturen. Det hände en liten bagatell i Bergen (jag hade först
inte tänkt berätta om den, men en god historia höjer livskvalitén). Vi skulle ju med färjan kl 17.00
så vi hade ju hela dan på oss att tvätta bilen (vill ju vara ren och snygg när man kommer till sitt nya
hemland), gå och spankulera lite och bara slappa. Klockan 11.15, när vi irrat tillräckligt länge för att
leta efter en biltvätt, får Karin för sig att kolla
på bokningsbekräftelsen för Färjan. Varför då, säger jag. Vet ni
vad hon säger när hon sitter där med pappret i handen? Jo, att färjan går klockan 11.00. Alltså för
en kvart sedan. Dumheter säger jag, samtidigt som jag känner mig varm och kall om vartannat. Ta hit
pappret säger jag och får det svart på vitt. Helvete, (ursäkta uttrycket). Har jag fått totalt
hjärnsläpp, i flera månader har jag haft 17.00 i skallen.
Ner till hamnen, in på bokningskontoret, knacka på alla fönster, ingen reaktion,
allt var stängt. Till slut kommer en norska som ser lite frågande ut. Jo, säger hon,
när jag uppgivet berättat om vår situation, färjan gick för en halvtimme sedan. Svetten rinner, humöret är i
gungning. Jag kan ju bara bli förbannad på mig själv, tyvärr. Vad göra? Som tur är går färjan
inte till Newcastle direkt utan skall in till Haugesund och Stavanger också. Den väna damen ringer och bokar
om oss så att vi kan gå på antingen i Haugesund eller Stavanger. In i bilen och två färjeturer, en
massa mil på norska 60/70 vägar, men vi hann, till Haugesund. En halvtimme till godo. Tror ni
whiskyn och ölen på färjan smakade bra.
Allt nog och medan, detta gjorde ju att vi kom fram till
Newcastle flera timmar tidigare, så vi drog direkt upp till Skye och var framme kl 12 på natten efter nio timmar i
bil. Vi sov gott den natten. Undrar vad vi gjort om färjan gått direkt till Newcastle (nästa färja gick fem
dagar efter)?
Vi har gjort en hel del roliga grejer den här veckan, tex ätit
Haggis till frukost varje dag (inte Karin), ackompanjerade av radio BBC Gaelic, vi förstår bara ett ord,
agus – och, men det ger en speciell atmosfär. Däremot åt hon, och jag, Haggis i torsdags, till middag, med
Tattis och Neeps och Talisker och Tennant. Undrar ni vad det är, slå upp det.
Vi var ute vid Neist Point redan på söndagen, en alldeles
fantastisk plats, en av våra favvisar. Vi såg tumlare där, också en häftig känsla. Bildbevis kommer med nästa
mail. Om vädret tillåter kommer vi att äta surströmming där i veckan (vi köpte på oss attiraljer
innan vi lämnade Sverige). Vi gillar det och Elisabeth också. Anna får väl äta Haggis. Tänk er ett par
surströmmingar med mandelpotatis och lök, i tunnbröd, Atlantens ljumma vindar, Tumlare i vattnet, salt i
håret. Jag tror vi tar en Talisker till (producerad på Skye, en kvart från vårt hus). Vem sa att livet var tråkigt.
Om ca två veckor får vi in bredband i huset och då jävlar blir
det mail med en massa bilder. Nu får ni hålla till godo med en bild, det lär ta en helsikes tid att
skicka det med den internetanslutning vi har nu (mobilen). I kväll kommer Anna och Elisabeth Kignell hit. Vi ska
hämta dom vid Armadale på öns östliga kust. De har åkt tåg från Prestwick och tar färjan över till
oss. Elisabeth fyller 70 på måndag, fan tro´t.
Jag har fortfarande svårt att acceptera detta dragande i snöret
i taket när man ska duscha, separata vattenkranar till handfaten, skållhett vatten i den ena, iskallt
i den andra. Ni kan tänka er vilka procedurer det är när man, yrvaken, ska tvätta sig och borsta tänderna på
morgonen. För att inte tala om heltäckningsmattor i alla rum. Gissa vem som dammsuger (Karin bakar). Men det är
petitesser. Den här veckan har varit bra, mycket bra. Att få tillåta sig att ta det
lugnt.
Just nu är det fotboll på radio BBC Gael (Skottland mot
Ukraina). Ja, jag vet, jag lyssnar aldrig på fotboll i Sverige (jag vet inte ens vilken division VIF spelar
i), men att lyssna på skottar som refererar fotboll på gaeliska är ett äventyr i sig, och dom har förbannat
roligt. Jag fattar inte ett jota, men emellanåt spelar Runrig och det är inte fel.
Ok, nu ska jag dricka kaffe och läsa lite på Hypnoterapikursen.
Tänkte börja träna på Karin med hypnos, så att hon tar dammsugningen i fortsättningen. Se´n är det väl
dags att åka ner till Armadale och hämta flickorna. I kväll blir det
lammgryta och en kopp glögg
till brasan i kaminen (jodå, vi tog med det från Sverige, plus Kalles, Ansjovis och Vikabröd).
Ni får gärna skicka mejl men räkna med att det kan ta lite tid
innan ni får svar, och är det någon av er som inte vill få något mer mejl så hör av er.
Vi hörs
Slainte
Anders o Karin
PS. Nu kommer solen fram