Fiscavaig 2008-07-07
Vi gjorde en resa ner till Isle of Iona (den heliga ön). Det var där som Columba en gång landade på sin resa från Irland upp till Skottland för att göra bot och bättring efter att ha tagit död på 3000 människor. Som ”straff” skulle han lämna Irland och resa så lång norrut, så att han inte kunde se Irland längre. Där skulle han frälsa lika många själar som han hade tagit död på.
Det var då han kom
till Iona, och nu var det vår tur. Efter en resa i stort sett med regn hela
vägen hamnade vi där en sen eftermiddag och tre färjeturer senare. En liten ö
med mycket människor. Hundratals turister besöker denna ö, dagligen. Man har en
kyrka där det bedrivs ekumenisk verksamhet, bland mycket annat.
Vi gick dit på kvällsmässa och det
var lite annorlunda jämfört med vad vi har i Sverige. En annan konstig sak, som
vi inte är vana vid, var att efter mässan när vi gick till puben för en ”night cap” så kom ”personalen” från mässan in på puben för att ta en öl. Trevligt.
Vi bodde på ett B&B
på Iona den natten.
På morgonen tog vi
en vandring runt norra ön och tittade på vita, vackra, sandstränder. Vi tog oss
upp på högsta toppen och vi hittade Ungdomens källa. Trots ihärdigt drickande
från denna källa så har åldersfläckarna ännu inte skrumpnat. Undrar om det var
fel källa.
Vi tog kvällsfärjan
tillbaka till Mull, där vi hade lämnat bilen (man får inte ta med sig bil til
Iona), och bodde en natt på ett B&B som låg några km efter färjeläget. Mycket
trevligt ställe. På kvällen tog vi en tur till ett litet samhälle där vi åt en
väldigt god middag. Lamm och Lax med stekt ansjovis som förrätt.
Vid frukosten satt
vi tillsammans med övriga gäster runt ett stort bord och samtalade om saker och
ting. Det var vi från Sverige, ett par från Australien, ett par från
Northumberland i England och ett odefinierbart par, förmodligen från England.
Innan vi åkte pratade vi lite med
Gillian, värdinnan. En ung, trevlig tjej, med en härlig humor. Vi berättade om
Skye och hon talade om att hon hade en bekant som jobbade på Steinn Inn där.
Men hon kom inte
ihåg vad denne hette i efternamn. Då säger hon ”I had to ask
Dad, I think he still is alive, because I heard his footsteps just before”.
Skotsk humor.
Torsdagen ägnade vi åt rundresa på
Mull, en ö som i viss mån påminner om Skye, men grönare. Vi saknade det karga
landskap som gör Skye så karakteristiskt. Men det var vackert. Vägarna var
krokiga, vackra, dåliga, enfiliga. Skulle tro att de sammanlagt är ca en mil
tvåfilig väg på Mull.
Det var i Tobermory
(största samhället på Mull) som jag sprang på Anne. Efter att ha avnjutit en
alldeles utmärkt Fish and Chips (på rekommendation av Alison Munro - ”bilkennys”
fru) så såg jag henne. Hon var där och invigde ett centra för Sjöliv.
Denna värdiga representant för det brittiska kungahuset.
När jag senare
berättade för vår granne att vi sett henne såg han inte speciellt imponerad ut,
missunnsamma människa.
Vi hade tänkt stanna
en natt till för att lyssna på en säckpipskonsert på kvällen, men tyckte att det
var för många timmar kvar, så vi åkte sakteliga tillbaka mot Skye.
Vad har vi gjort mer
sedan sist? Vi har haft relativt dåligt väder faktiskt. Men det blir bättre
undan för undan. Idag duggar det bara, men vi bestämde oss för en slapp-dag
efter att ha varit ute på två strapatser två dagar i sträck. Det tar på
krafterna.
I förrgår var vi ute
på Oronsay, det måste tajmas med tidvattnet så att man kan gå över till ön, och
inte minst, komma därifrån.
Vi satt där ett par
timmar och tittade på Fiscavaig, med Cuillins i bakgrunden. Bedövande vackert.
Fiscavaig, och
Portnalong, är samhällen som för ca 80 år sedan befolkades av folk från Harris
och Lewis, ffa vävare. De erbjöds mark på Skye bla om de anslöt sig till den
brittiska armén under första världskriget. Först var de inte intresserade, det
var inte deras ensak ansåg de.
Efter det så åkte vi ner till Sligachan, där det skulle bli Glamaig Hill Run. Man skulle alltså tävla i att
springa uppför Glamaig, 775 möh. Som ni kommer ihåg från ett tidigare veckomail
så var det en Gurkhasoldat som sprang barfota upp för Glamaig, för en himla
massa år sedan. Han gjorde det på en timme och 15 minuter, första gången. Men
ledaren för MacLeod trodde inte på det, så Gurkhan sprang en gång till, på 55
minuter, barfota då också
.
Men numera har man
skor på sig. Det var ett 80-tal män/kvinnor som deltog. Vinnaren gjorde det på
ca 56 minuter. Rekordet är 44.
Det märkliga är att de tjugo första
som kom i mål var alla över 40 år. Flera var över 60 och någon var ännu äldre.
Pojkar, det är inte för sent! Vi såg bara två som bröt, varav en som stukat
foten. Det var ett antal hösäckar (undertecknad inräknad) som stod med en pint
lager och gjorde allt vad vi kunde för att hålla in magen.
Vi var klart
imponerade. En av deltagarna hade dessutom spelat fotbollsmatch kvällen innan.
En kille var klädd i
kilt.
I går var vi
tillbaka till Lorgill, den dal jag tidigare berättat om. En gång bodde det ett
tiotal familjer där som tvångsflyttades till Novia Scotia i Canada. Fortfarande
finns det mycket ruiner kvar, så man får en bra bild av hur människorna bodde på
den tiden.
Vi satt några timmar
nere vid havet innan vi gick upp på klipporna och följde kusten tillbaka till
Ramasaig. Vi såg både får och örn. En riktigt fin dag.
För två veckor sedan
vandrade vi från Fiscavaig över till Talisker Bay. Det var första gången vi gick
den vägen, ända fram. Vi svängde av innan vi gick ner i dalen mot själva viken,
och gick ut på den motsatta sidan mot vad vi brukar gå. Det var häftigt att se
Talisker Bay från det hållet. Man fick en helt annan känsla.
Tja, så mycket mer
har vi inte gjort sedan sist. Vädret har som sagt haft sin påverkan på det. Men
vi ska nu ”beta” av några gamla favoriter innan det bär iväg till Sverige.
Jag skrev lite om
det i förra mailet, vi lämnar Skye antingen måndag den 28:e eller tisdag den
29:e Juli. Vi åker ner till Ripon i norra Yorkshire och hälsar på en
osteopatkollega till mig. Därefter svänger vi över till Liverpool för att få
uppleva lite nostalgi med Beatles (det du Peggy, jag vill ha lite info från
dig). Sedan tar vi en gir ner till södra England och Stonehenge för att ta oss
över/under kanalen till Normandie. Där ska vi se på Krigskyrkogårdarna från
andra världskriget (det är över 30 år sedan jag var där sist). Sedan glider vi
sakteliga upp genom norra Europa och beräknar vara i Uggleboda någon gång 3/4
augusti.
Det här blir också
det sista veckomailet från oss. Vi tackar för ert deltagande i vår resa. Jag vet
att ni uppskattat det och det gläder oss mycket. Någon (Marie) föreslog att jag
skulle skriva vidare om våra strapatser i Vingåker, men jag tror
Katrineholms-Kuriren sköter den saken bättre.
Vi har haft en
fantastisk tid här. En tid som rusat iväg. Även om vi har haft perioder av
mindre roligt väder har vi aldrig haft tråkigt. Om sanningen ska fram så hade vi
en del alternativa planer för resan, saker vi skulle ha gjort, platser vi skulle
ha åkt till om det hade blivit långtråkigt på Skye. Men vi har aldrig behövt
använda dom.
Än en gång, tack,
och hoppas vi ses till hösten.
Anders o Karin