Roskhill 080311
Ja
nu närmar det sig,
Vår flytt alltså. Om ca tre veckor lämnar vi Roskhill Barn och flyttar ner till
Fiskavaig. Det ska bli kul. Vi var nere och tittade till hur John, vår blivande
hyresvärd, sköter jobbet med att få allt i ordning. Det såg bra ut, mycket bra.
Så det blir du Staffan som blir förste man på plan i Fiskavaig, vi ser fram mot
det. Jag har ställt whiskyn på kylning.
J
Vi
har väl inte gjort några större bravader sedan sist. Vi går ju i väntans tider.
Dels på flytten, men också att på åka ner till Campbeltown och Springbank om två
veckor. Där ska vi möta familjen Karlsson/Jouchims och hämta hem ett antal
flaskor whisky. Vi har haft ett fat där i drygt åtta år och nu är det klart. Ska
bli spännande.
För den intresserade kan jag berätta att det är ett 105 liters fat av Fresh
Sherry-typ. Det innebär att det bara varit sherry i det tidigare, så det
blir en mörk, söt whisky. Den är mycket god. Tänk att åtta år gått så fort.
Till vintern är vi ju ett gäng som ska ta hem whisky från ytterligare tre fat.
Då har dom legat i tio år. Vi ser fram mot det.
Vi
har äntligen fått tillbaka vår kära bil. Den har varit på utflykt till Inverness
i några veckor. Det är rätt märkligt att Audi, som har som motto ”försprång
genom teknik”, inte klarar Skottlandsväder.
Vid något tillfälle så har regnvatten pressats in från motorrummet till kupén
och lagt sig under golvet vid förarplatsen, och där har smartskallarna lagt ett
datakort som blivit förstört av detta vatten! Man tror inte det är sant, och när
man sen vet vad det kostar så blir man lite uppgiven, för att uttrycka sig milt.
Men nu går den som en klocka igen och den käre Kenny på verkstan här i Dunvegan
har tätat läckaget och monterat det nya kortet på en plats dit vatten inte kan
nå.
Det är en sak som de tyska teknikerna borde ha kunnat räkna ut, tycker man.
Vorsprung durch technik, heter det visst på tyska.
Den där Kenny är en märklig man. Han lånade ju ut en bil till oss när vår var krasslig. Vi hade den i mer än en månad. Han tog inte ett öre för det. Jag hade tankat fullt när vi lämnade tillbaka den. Vet ni vad han säjer då? ”Varför det, den var ju inte fulltankad när du fick den.” Han ska få en flaska whisky av sherrykaraktär, det är han värd.
Förra veckan var vi på utflykt igen inne på fastlandet. Vi åkte upp till Loch Maree som ligger i Wester Ross.
Vi tittade på väderleksrapporten dagen innan och det såg ju bra ut, tyckte vi.
På morgonen när vi skulle ge oss iväg såg vädret ut som på bilden nedan, men vadå, med nyreparerad bil och ett obotligt positivt tänkande (nåja) så gav vi oss iväg. Det är säkert bättre på fastlandet. Det var det.
Det var som att köra i ett vykort hela tiden.
Loch Maree är känt i flugfiskekretsar och jag ville se hur det ser ut. Nu var
inte vädret det bästa hela tiden, men det var vackert.
Det låg snö på bergsväggar och toppar och det såg ut som blyertsteckningar.
Hjortar på vägen, vid sidan av vägen, hagel, snö, regn och sol förstärkte helhetsintrycket. Vi svängde av huvudvägen vid Gairloch och åkte en enfilig väg ut mot kusten och upp till ett fyrtorn som verkligen låg vid vägs ände.
Därute var det läckert. Man såg hela norra delen av Yttre Hebriderna och ner mot
Skye.
Vi bestämde på stående fot att det här blir en upprepning längre fram i sommar
när grönskan kommer. Kanske tillsammans med någon av er kära besökare.
Den ovala bilden (jag har nya version av MS Office, därav de lustiga effekterna,
tack Jocke) är tagen från fyrtornet och ut mot Lewis. Skymningen började komma
och vi återvände hemåt.
Igår tog vi en runda upp över norra Skye. Det är länge sedan vi var där. Jag har
försiktigt antytt en önskan om att få köra in på alla vägar som finns på Skye.
Hustrun har tidigare varit lite skeptisk, hon är en försiktig rackare, men hon
har gett med sig. Hon kan nog inte motstå mina vädjande rådjursögon.
Så
därför åkte vi igår på, för oss, outforskad mark på norra Skye. Det var mycket
intressant. Vilka platser det finns på den här ön. Bland annat så tog vi en väg
som bar iväg rätt ut i ingenting, tycktes det. Men vi visste bättre. Några
kilometer in, på gropig, grusig, stenig väg, kommer vi fram till ett par små
lochar där man en gång i tiden hämtade en typ av alger för att göra Diatomite
(kolla på nätet).
Det låg precis vid foten av Trotternish Ridge, inte långt från Old Man of Storr.
Kan bli en utflykt dit med grillning kanske, med nån av er som är på väg över.
Vi såg åtminstone 10 – 12 Buzzards (ormvråk) igår.
Ja, om drygt två veckor har vi varit här i sex månader. Tiden går ruskigt fort när man har kul.
Nu
går vi ju också in i en tid när det blir ljusare hela tiden, vilket gör att vi
kan utnyttja dagarna ännu mer. Därför blir det bra att flytta ner till Fiskavaig
nu.
Därifrån har vi ju ännu närmare till flera av våra favoritställen. Något som ni
som kommer hit kommer att erfara.
Vi
har lagt märke till att det är fler turister här nu. Dels märker man det genom
att de inte hälsar när man möter dem ute på sina promenader och dels att de inte
vinkar när man möter dem på enfiliga vägar. Trist.
Det har blivit en vana nu, att hälsa och att vinka, alltså. Hoppas det kan
fortsätta när man kommer tillbaka till Sverige.
Tillbaka till Sverige, ja. Det är ju en tanke som kommer ibland. Snart måste vi
börja fundera lite mer på allvar vad vi ska göra med den biten. Är det någon som
har nåt bra förslag?
Jo,
på tal om det. Man kommer ju givetvis in på det här med arbete då. Då har jag en
glad nyhet. Min ”gamla” skola, Skandinaviska Osteopatskolan i Göteborg har
blivit ackrediterad av University of Wales i Storbritannien.
Det innebär att den numera har högskolestatus. Det innebär också att blivande osteopater från skolan får en Bachelor of Science i Osteopati, härligt. Det tog
några år, vi började ju med det här redan i slutet på 90-talet när jag
fortfarande var kvar där som lärare.
Mycket positivt för hela osteopatkåren i Sverige.
På
bilden nedan ser ni Yttre Hebriderna i snö, taget från Coral Beach, en
härlig vårdag förra veckan. Vi låg där på höjden och halvsov mellan
kaffetårarna.
Ja, nu blir det inget mer för den här gången.
Nästa gång vi hörs har vi varit och hämtat whisky med er Janne och Peggy,
flyttat till Fiskavaig, haft dig Staffan med kompis här (där) och träffat er
Marie och Göran någonstans i Skottland. Vi ser verkligen fram mot alltihop.
Fàilte på er,
och ni andra också så klart
Anders o Karin
Leben und leben lassen, som tysken sa